Elva veckor. Så lång tid har gått sedan folkhälsomyndigheten den 16 mars gick ut med rekommendation om hemmakontor, med start i stockholmsregionen. Vad händer egentligen med oss – och hur mår hjärnan – när vi under en längre tid utsätts för stor ovisshet? Eva Hamboldt, grundare av Neuroledarskap i praktiken, ger 5 tips om hur du undviker de tuffaste konsekvenserna.
Ny forskning inom social kognitiv neurovetenskap visar att våra sociala behov är starkare kopplade till vårt överlevnadssystem än man tidigare känt till. Alla typer av ’sociala hot’ i en otrygg vardag påverkar oss negativt, både vårt välmående men också vår förmåga att arbeta effektivt i vårt arbete.
EGN Magazine ringde upp Eva Hamboldt, grundare av Neuroledarskap i praktiken, för att få reda på hur vi egentligen påverkas av längre tider av ovisshet, som rådande läge med Covid-19-pandemin fört med sig. Eva Hamboldt har en Master i neuroledarskap och hjälper organisationer och enskilda personer att bättre förstå hjärnans mekanismer och hur man främjar psykosocial hälsa och därmed kan blomstra.
”Det finns en hel del saker som stressar den mänskliga hjärnan. Ovisshet är en av dem.”
Hur påverkas vi just nu av den pågående krisen, med hemmakontor, social distansering och ökad ovisshet för många?
– Det finns en hel del saker som stressar den mänskliga hjärnan. Ovisshet är en av dem. Hjärnans dagliga uppgift är att hålla oss vid liv, där ovisshet blir ett slags hot. I lägen med stor ovisshet börjar hjärnan att arbeta på högtryck för att räkna ut vad som kan ske framöver. Hjärnan trivs nämligen som bäst när allt är som vanligt, för då hushåller den väl med sin energi. Det innebär att hjärnan är känslig för avvikelser från det som är välbekant, vilket vi lätt märker av när vi till exempel försöker skapa en ny rutin. Plötsligt finns ett motstånd att ändra om, och inte sällan ramlar vi tillbaka till gamla spår.
Eva menar att på grund av att så mycket under rådande pandemi inte är som vanligt, saknar många något konkret att kroka upp sitt lugn på. Hjärnans överlevnadsstrategier söker febrilt efter svar på en mängd frågor. Hur länge kommer denna kris att pågå? Tänk om jag eller mina föräldrar blir svårt sjuka. Vad kan det innebära?
Att ovisshet kan upplevas överväldigande vet vi, men hur påverkar det egentligen hjärnan?
– När hjärnan blir högt belastad under längre perioder börjar den att stänga ner olika funktioner. När det gått så långt som till en utmattning spelar hjärnan död, vilket är det yttersta sättet att hushålla med energin. Det gör att vi kan hamna i en tomhet och känna oss känslostumma. Vi kan även tappa motoriska förmågor när hjärnan stänger ned.
”Vi rekryterar hellre personer som vi känner igen oss i och därmed appellerar till oss”
För merparten av oss, som mår förhållandevis bra, kan vi under ovissa perioder ändå märka av att hjärnan känner sig hotad, berättar Eva. Vissa känner av att de blir mer trögtänkta. När nivån av stresshormoner höjs i hjärnan, vilket sker under tider av ovisshet, aktiveras den limbiska delen av hjärnan som tar hand om våra emotionella processer. Den limbiska delen är reflexmässig och starkt kopplad till vårt överlevnadsmaskineri. Det innebär att vissa börjar agera mer emotionellt, då de inte längre har samma tillgång till den del av hjärnan som är briljant på att prioritera, tänka rationellt och se konsekvenser.
– Pandemin är en distraktion som ligger och brummar hela tiden, i förgrunden för vissa, i bakgrunden för andra. Medan vi som vanligt multitaskar under stress i vårt dagliga arbete, behöver många nu också samtidigt hantera en potentiell personlig kris. Kommer jag bli uppsagd? Tänk om mamma dör? Att vi inte konkret kan påverka den övergripande situationen tar stort fokus och också energi för vår hjärna. Detta är viktigt att vara medveten om, så att man tar sig tid att ta hand om hjärnan lite extra nu. Det finns flera saker vi kan göra i vardagen som faktiskt underlättar för hjärnan i dessa ovissa perioder.
Hjärnan tar genvägar i föränderliga tider
Forskare har upptäckt att vår hjärna tar genvägar i sina undermedvetna tankeprocesser, vilket bland annat sker när den ställs inför mångfald och förändring. Dessa mentala genvägar (eng: bias) ger ofta negativa konsekvenser för både beslutsfattande, kreativitet och samverkan.
– Neuroforskare är mycket nyfikna på mentala genvägar och hittills har man identifierat 180 stycken. Det kan handla om allt från genvägar som gör att vi fattar fel beslut, att vi hellre rekryterar personer som vi känner igen oss i och därmed appellerar till oss, till att vi inte ifrågasätter vissa handlingar vi gör bara för att det är så vi alltid tidigare har gjort.
Först när vi förstår att hjärnan har en tendens att helst arbeta med antaganden, förutfattade meningar och fördomar kan vi parera dem genom strategier som minimerar dessa negativa konsekvenser.
”Det är viktigt att inte hela tiden styra tankar utan låta tankarna gå ut och gå och att göra ingenting. Det är vid dessa tillfällen hjärnan får frihet att arbeta utan att vi stör den och då sker nya kopplingar som inte sker när vi pressar på.”
– Genvägarna sitter djupt och är nästan som del av vårt dna. Om jag i ett första möte med en ny kollega eller affärspartner tycker att personen är svår att förstå, kan hjärnan faktiskt uppleva denna person som ett socialt hot. Hjärnan börjar direkt kategorisera personen för att jag lättare ska kunna försvara mig. Det kan därför fort bli ”vi” eller ”dom” på jobbet, eftersom våra mentala tankesprång accepterar en likasinnad mycket snabbare. En annat vanligt tankesprång är att vi överskattar vår egen uppfattning. Hjärnan föredrar det som är lättillgängligt och därmed blir lätt våra egna erfarenheter även ”sanningen”. Därför tenderar vi ofta att tycka att vår egen idé är bättre än andras, vilket förstås kan skapa konflikter.
Vad behöver hjärnan för att fungera optimalt när ingenting är som det brukar vara?
– Det gäller att vi bygger nya rutiner. En dag består ofta av olika tillstånd, där vi är sociala, motionerar, arbetar, har transfertider till och från jobbet, aktiviteter och så vidare. Hjärnan mår bra av olika medvetandetillstånd och ur hjärnans hälsoperspektiv fungerar det lite som en hälsotallrik. Medan vissa delar av hjärnan får smörjning, får andra vila och pusta ut. Det gör att vi över tid bygger upp en motståndskraft mot stress. Även hjärnan behöver det sociala för att fungera på bästa sätt. Planera därför in tid som tillgodoser de olika behoven, som att träffa en kär vän, utrymme att uppleva meningsfullhet, att motionera och sova de 7-9 timmar en vuxen normalt behöver. Det kan låta banalt, men gör stor skillnad för hjärnans välmående.
Hon poängterar vikten av att avsätta tid för reflektion. Inte bara reflektionstid för pågående uppgifter, utan att låta hjärnan få löpa fritt i tankar.
– Det är viktigt att inte hela tiden styra tankarna utan låta dem gå ut och gå och att göra ingenting. Det är vid dessa tillfällen hjärnan får frihet att arbeta utan att vi stör den och då sker nya kopplingar som inte sker när vi pressar på. Vi har nog alla varit med om att en lösning på ett problem kan komma efter att vi släppt fokus. Vi kan ”sova på saken” och dagtid kan vi ”låta tankarna gå ut och gå” för att ge hjärnan detta viktiga utrymme.
Skogsbad bevisad god effekt
En miljö som visat sig extra gynnsam för detta är naturen. Att ”skogsbada”, det vill säga att lämna stadsbruset och ta sig en skogspromenad, är en direktöversättning från japanska. Ordet har sitt ursprung från att man på sjuttiotalet började ordinera sönderstressade och utarbetade personer tid i skogen. En åtgärd som visade goda resultat. Färska svenska studier som gjorts på effekterna av skogsmiljöer visar att både blodtryck och puls sjunker markant, vilket gynnar en god stunds reflektion.
”Vi kan inte förändra situationen att världen vi lever i nu är ständigt föränderlig, med en hög grad av ovisshet. Därför är det oerhört viktigt för dagens ledare att arbeta med sin mänskliga mognad”
Eva menar också att hjärnan behöver få leka och göra något lustfyllt.
– För att må bra behöver hjärnan utrymme för det spontana. Det som är lustfyllt och till glädje är nämligen kopplat till vårt belöningssystem. Hjärnan behöver även flexibilitet för att fungera bra i sin problemlösning.
Vad är det som gör att förändringar stressar och kan plocka fram det sämsta i oss?
– Förlust av kontroll och oförutsägbarhet, som båda är primära upplevelser i förändring. Det är inte så att vi blir dysfunktionella, men när vi på vår arbetsplats agerar utifrån våra försvarsmekanismer kan det sluta dåligt. När jag inte är i kontakt med mig själv och mina behov berör det även min kontakt med andra i min omgivning. Det är fullt mänskligt att vara stressad, så man ska inte bli för hård mot sig själv. Däremot behöver vi stanna upp och inse vad som händer, för att återfå det rationella tänkandet. När vår snabba, primitiva hjärna kidnappar vårt agerande tappar vi både förmågan att vara empatiska och att ta in perspektiv från vår omgivning. Den primitiva hjärnan som agerar i självförsvar gör oss helt enkelt egocentrerade. Vår enda fråga blir ”vad är bäst för mig?”
Hon talar om självreglering, det som vi i dagligt tal kallar för självledarskap. Och om hon själv får välja, tycker Eva att den är en av de viktigaste ledarförmågorna framöver:
– Jag anser att självreglering är en hygienfaktor för ledare. Det handlar om mänsklig mognad. Vi kan inte förändra situationen att världen vi lever i nu är ständigt föränderlig, med en hög grad av ovisshet. Därför behöver chefer arbeta med sin mänskliga mognad för att kunna hantera sina känslopåslag, sina tankar och sitt snabba tänkande och ta hand om sig själva och sin organisation.
