HEM | Insights

Sverige toppar med världens tuffaste medieklimat

Sverige toppar med världens tuffaste medieklimat

31.08.2020

in

Sverige och Storbritannien har numera världens tuffaste medieklimat

Tänk om näringslivet kunde arbeta lika strukturerat och systematiskt med mediala granskningar och eskalerande förtroendekriser, som man gjort under corona-krisen? Det sa medietränaren och krishanteraren Jeanette Fors-Andrée när EGN magazine mötte henne i ett samtal om varför chefer idag behöver prioritera medieträning på agendan.

Jeanette Fors-Andrée är för många krisexperten i tv-studion. Under femton år har hon aktivt arbetet med förtroendekriser och kriskommunikation och lotsar dagligen organisationer genom förtroendekriser och förhindrar eller dämpar mediedrev. Hon beskrivs idag som Sveriges högst akademiskt skolade krishanterare. När EGN Magazine möter Jeanette Fors-Andrée blir det ett samtal om Sveriges medieklimat och hur chefer ska navigera i det tuffa medielandskapet. Hon är imponerad över hur metodiskt många företag har arbetat under pandemins framfart och menar att här finns mycket att lära och ta med sig in i andra krishanteringar:

– Det här är en kris som på många sätt är exceptionell, då vi befinner oss i en situation som ingen verksamhet tidigare upplevt. Men trots att pandemin inte liknar något annat, har många företag hanterat den riktigt bra. Och, skulle jag säga, till och med bättre än vad man hanterat tidigare kriser. 

Hur kommer det sig? 

– Den centrala skillnaden ur ett krishanteringsperspektiv mellan corona-krisen och andra kriser jag jobbat med, är att den klassiska mediedramaturgin (Goliat, David och Experten) har varit så gott som helt frånvarande. Krisen är inte självförvållad och det är ingen som misstänkliggörs. Eftersom medietrycket på enskilda verksamheter har varit begränsat har företags- och koncernledningar haft arbetsro att, helt naturligt, fokusera på rätt prioriteringar. Och när man använder 80 procent av sin tid på faktiska åtgärder och 20 procent på att kommunicera om åtgärderna, då har man prioriterat klokt. God krishantering handlar inte främst om kommunikation, utan att lägga tiden på rätt sak.

”Sverige och Storbritannien har numera världens tuffaste medieklimat. Dagens sensations- och förnedringsjournalistik fungerar som en offentlig skampåle där individer offras. Drevmentaliteten med viljan att fälla enskilda oavsett pris, har aldrig varit så brutal.” 

Du talar om tre faktorer som många i näringslivet lyckats med under denna kris, men ofta inte klarar av under medialt drivna eller självförvållade kriser. Vilka är de?

– För det första gäller det att börja inifrån. All bra krishantering börjar där, med ett gott internt arbete. Gör en riskanalys, utvärdera hur verksamheten påverkas och vilka ytterligare konsekvenser som är att vänta, för att sedan väga olika alternativ mot varandra och fatta de klokaste besluten. För det andra behöver man ta hand om sin personal och fokusera på den interna oron. En missnöjd personal är bolagets största akilleshäl och många skandaler vi ser börjar också med interna läckor. Inte sällan glöms internkommunikation bort eller prioriteras ner under en eskalerande kris. Under pandemin har det för de allra flesta varit självklart att involvera medarbetare och arbeta aktivt med internkommunikationen. Till sist vill jag lyfta ledarskapet. Under corona-halvåret har vi sett flera exempel på starkt ledarskap. Det kanske främsta exemplet är det sätt som Johan Carlson backar upp Anders Tegnell. Som istället för att offra sin medarbetare på grund av externt tryck, säger till lynchmobben att sluta mobba. Det är ledarskap. 

Mediedreven i Sverige har ökat under de senaste åren. Vad ser du att det beror på?

– Ja, mediedreven har både blivit mer brutala och mer personfixerade till sin karaktär. Det har blivit allt mindre fokus på sakfrågan och istället är det ledaren som personligen kritiseras, vilket är en oerhört tråkig utveckling. Det odlar i sig en rädsla för media vilket inte är bra för det öppna klimat vi eftersträvar. Medielandskapet har förändrats, med allt färre redaktioner och därmed färre journalister där mediebranschen genomgår en slags mediekris. Journalistens vardag är allt mer pressad, med en ständig jakt på snabba klipp. Det gör att tröskeln för vad som är kvalitativt och bra har sänkts. Idag är det sensationsrubrikerna som skapar klick. Jag ser inte att denna utveckling kan fortsätta, samtidigt som organisationer och företag har höjda krav på transparens och tillgänglighet. 

”Ledare har generellt en större ambition idag att kunna förklara även de komplexa verksamhetsfrågorna på ett kommunikativt sätt.” 

Hur är medieklimatet i Sverige jämfört med övriga länder? 

– Sverige och Storbritannien har numera världens tuffaste medieklimat. Dagens sensations och förnedringsjournalistik fungerar som en offentlig skampåle där individer offras. Drevmentaliteten med viljan att fälla enskilda oavsett pris, har aldrig varit så brutal. Samtidigt har vi ett klimat där lynchmobben i sociala medier snabbt fäller domar. I andra länder, som i vårt grannland Norge, är det inte lika vanligt med den typ av drev mot enskilda personer, som tyvärr utvecklats i Sverige. Media har en oerhört viktig roll att granska och lyfta oförrätter. Många organisationer och företag blir också bättre av att få ögonen på sig. Men vi behöver en medial granskning som inte förnedrar människor. Vi kan inte ha ett pris på människors liv, säger hon och nämner den förre teaterchefen Benny Fredriksson som begick självmord efter att ha utsatts av ett gränslöst mediedrev.

”Ofta är det överraskningseffekten och chocken i att plötsligt bli angripen som ger de sämsta reaktionerna.”

Vad efterfrågas mest idag – och vad har förändrats under de senaste åren?

– Det som förändrats är att det idag finns en annan medvetenhet kring behovet av medieträning och krishantering. Idag kontaktas jag inte endast vid en kris, utan många önskar att i ett proaktivt läge tänka högt kring sin strategi. Samtidigt som mediedreven ökat och blivit alltmer personifierade, har insikten ökat att man varken kan eller ska hantera sina egna kriser, utan ett utanförperspektiv bortom den egna branschen. Medieträning har blivit vanligare och har blivit mycket ”to the point” och vill fånga kärnan av verksamheten. Ledare har generellt en större ambition idag att kunna förklara även de komplexa verksamhetsfrågorna på ett kommunikativt sätt. Här fyller god medieträning en viktig funktion för ledare att bli alltmer kommunikativa ledare, inför media såväl som på den interna och externa scenen. 

Hur ska mindre organisationer och bolag tänka kring medieträning och kriskommunikation? 

– Det hårdnade klimatet gör att det ställs så höga krav på att hantera mediedramaturgi att även de minsta företag och start ups idag behöver förstå medielogiken. Och den behöver finnas med redan från början. Mediedramaturgin är ju ingen teori utan en praktik och jag skulle säga att alla har stor nytta av medieträning, oavsett om man hamnar i en tv-studio eller ej. I grund och botten handlar det ju om budskapsträning. Alla behöver ha en stark berättelse och veta hur man förmedlar den på bästa sätt och når genom bruset. Gå tillbaka till kärnan av verksamheten. Vad vill ni berätta för era målgrupper?  

”Jag har sett de mest ”omöjliga fall” prestera fantastiskt och det går att träna bort de svåraste tics och skälvande osäkerhet. Allt börjar dock med självinsikt.”

Du ger ett mycket lugnt och samlat intryck när man ser dig i en tv-studio. Kan alla träna sig till ett sådant lugn eller behöver man som offentlig person ”ha det i sig”?

– Man kan absolut träna sig till ett lugn, i bemärkelsen att lyckas skifta till ett långsammare tempo. Det signalerar stabilitet, medan du upplevs nervös och i försvarsinställning när du pratar fortare. Är man för lugn i grunden och även talar tystare, gör det stor skillnad att träna på att addera kraft och känsla för att upplevas som mer engagerad, tydlig och förtroendeingivande. Jag har sett de mest ”omöjliga fall” prestera fantastiskt och det går att träna bort de svåraste tics och skälvande osäkerhet. Allt börjar dock med självinsikt. Saknas det så kommer man inte vidare.

Vilka är de klassiska felen som ofta begås vid krishantering?

– Bland de största misstagen man kan göra är att skylla på media eller gå in i en intervju med inställningen att inte svara på de mest kritiska frågorna, den så kallade ”papegojmetoden”. Det synsättet lär jag aldrig ut i mina medieträningar för du kommer inte undan kärnfrågan, hur skicklig och sofistikerad mediehantering du än har. Ofta är det överraskningseffekten och chocken i att plötsligt bli angripen som ger de sämsta reaktionerna. Bristande krishantering kan förstås även orsakas av en osund företagskultur, ett förlegat ledarskap med föråldrade organisationsstrukturer, eller chefer som medvetet går in i tvivelaktiga affärer och mörkar uppenbara problem. Många kriser bottnar i fartblindhet, brist på självinsikt och osunda värderingar. Men de absolut vanligaste misstagen orsakas fortfarande av vårt eget naturliga beteende och har neuropsykologiska förklaringar.

”Det går inte att leda sin egen krishantering i ett akut läge, hur erfaren man än är.” 

Vi har sett dig uttala dig om många kriser som kriskommunikationsexpert i media, senast kring Paolo Robertos krishantering, där du saknade ångern i Robertos ursäkt. Hur agerar man föredömligt vid ett misstag i en offentlig kris?

– Många ursäkter faller platta idag, för att de saknar just handlingskraft. När Aida Hadzialic, dåvarande gymnasie- och kunskapslyftsminister, fastnade i en poliskontroll med 0,2 promille i blodet, valde hon direkt att avgå. Hon hade agerat omdömeslöst när hon satt sig bakom ratten, men i brinnande kris agerade hon helt rätt. Vad var då så klokt? Hon tog fullt ansvar. I bra krishantering finns inget utrymme för mellanting. Du kan inte ta avstånd från en handling och samtidigt kompromissa med konsekvenserna. Genom att själv välja att avgå undvek Hadzialic ett brutalt mediedrev som kunde leda till att hon tvingades avgå, vilket underlättar för en senare comeback. Genom att agera rätt i brinnande kris skyddade hon sitt förtroendekapital och tidigare insatser. Hadzialic vann i slutändan definitivt mer än hon förlorade och var redan förra året tillbaka i politiken.

Du är Sveriges kanske främsta medietränare och krishanterare – ändå säger du att du skulle själv behöva hjälp vid en kris. Varför?

– Det går inte att leda sin egen krishantering i ett akut läge, hur erfaren man än är. Ett målande exempel tycker jag är när Uppdrag Granskning knackar på dörren hos Kalle (fingerat namn) varpå reportern frågar efter honom och den ställde Kalle svarar att han (själv) inte är hemma och sedan stänger dörren. När vi ställs mot väggen, oavsett om vi har något att dölja eller ej, så agerar vi reflexartat med att vilja fly därifrån och vårt ordinarie rationella tänk ”kidnappas”. Därför behöver vi ett utanförperspektiv i kris.   

Har du förslag på artikel eller podcastgäst?

Fler insights

Ta del av vårt

Nyhetsbrev

Varje månad skickar vi ut EGN magazine, vårt nyhetsbrev, som är fulladdat med matnyttiga artiklar, videor och podcasts med verktyg för att utvidga din kunskap. Vi tror på att lära för livet och försöker därför nvända den samlade kompetens som finns i vårt nätverk och dela den med sveriges ledare, chefer och speciallister. Tillsammans gör vi varandra bättre.