I en föränderlig värld där nya branscher växer fram är det inte självklart vilka projekt som ska prioriteras, utan vi arbetar med allmän kompetensutveckling.
Alla insights i "Artikel"
Min erfarenhet är att förvånandsvärt många förhåller sig distanserat till visioner. Det är märkbart också i ett företags högsta ledning.
God kommunikation är nyckeln. Du måste ange tydliga mål och KPI:er på vad du förväntar dig mer av och vad du vill att anställda ska sluta göra.
Alltför många affärskedjor utgår fortfarande inte utifrån ett digitalt perspektiv, trots att tekniken utvecklats som den har och dess möjligheter är enorma.
Förvånansvärt få ledare jobbar med sin egen beslutsprocess med sikte att lyssna in den egna övertygelsen.
”Jag blir galen på alla möten och ifrågasätter ofta varför jag kallas? Vad är syftet med att ha mig där? Räcker det inte att skicka protokollet?”
Att få bekräftelse, möjlighet att reflektera i grupp, kunna påverka de ämnen vi diskuterar och naturligtvis att få träffa intressanta människor är fantastiskt och har gett mig mycket.
Det tycks som att den egna positionen eller tryggheten håller tillbaka de fördjupande frågorna. Den professionellt nyfikne triggas av att lära mer av andra och öppnar gärna upp samtalet med intresserade frågor.
I den digitala tidsåldern söker vi mänsklig kontakt. Det har blivit befattningshavarens roll att representera det mänskliga ansiktet av företaget, både externt och internt.
Det fysiska avståndet slutar med att bli ett mentalt avstånd vilket kan göra det svårare för chefen att utföra sitt arbete.
Tillhörighet är inget anställningskontrakt – det är verksamhetens vision, tydliga syfte och värdegrund. Här väcks empati och känslan att få jobba för något som är större än oss själva.